Därför halkar byggbranschens produktivitet efter resten av näringslivet

Sedan millennieskiftet har arbetsproduktiviteten i svenskt näringsliv ökat med nära 50 procent, medan byggverksamheten i stort sett har stått still ^[1]. Bilden är likartad i flera nordiska länder ^[2]. Vad säger siffrorna, och vad betyder de för marginalen i ett enskilt byggföretag?

2026-11-01 · Marginaler och effektivitet

nära 50 %högre arbetsproduktivitet i svenskt näringsliv än vid millennieskiftet, medan byggverksamheten stagnerat ^[1]

minus 10 %förändring av produktiviteten i norsk bygg och anläggning 2000-2016, mot plus 30 % i privat sektor ^[2]

16 av 29länder i OECD:s data med negativ utveckling av förädlingsvärde per sysselsatt i bygg 1996-2019 ^[1]

upp till 60 %möjlig produktivitetsökning i byggsektorn enligt McKinsey Global Institute 2017 ^[1]

En bransch som inte följt med

Produktivitet mäts ofta som förädlingsvärde per arbetad timme. Med det måttet är arbetsproduktiviteten i det svenska näringslivet nära 50 procent högre i dag än vid millennieskiftet, enligt en forskningsrapport som Cecilia Hermansson och Han-Suck Song skrev till Produktivitetskommissionen i januari 2024. Utvecklingen för varu- och tjänsteproducenter är likartad, medan byggverksamhetens produktivitet har stagnerat, enligt samma rapport som bygger på SCB:s nationalräkenskaper ^[1].

Sverige är inte ensamt. Rapporten hänvisar till OECD-data för 29 länder där förädlingsvärdet per sysselsatt i byggsektorn utvecklades negativt i 16 av länderna, inklusive EU-27 som helhet, under perioden 1996-2019 ^[1].

Så ser det ut i Norden

I Norge publicerade Statistisk sentralbyrå (SSB) 2018 en analys som visade att produktiviteten i bygg och anläggning hade fallit med 10 procent från 2000 till 2016, samtidigt som produktiviteten i privat sektor i fastlands-Norge ökade med 30 procent. Totalfaktorproduktiviteten föll med omkring 13 procent i bygg och anläggning men steg med drygt 21 procent i fastlands-Norge under samma period. I samma analys anges att arbetsproduktiviteten i svensk bygg och anläggning föll med nästan 14 procent mellan 2000 och 2016, i Finland med omkring 3 procent, medan Danmark hade en ökning på över 10 procent ^[2].

Forskningsrapporten till Produktivitetskommissionen använder i stället EU KLEMS och ger en något annan bild. Där framstår den svenska byggsektorn inte som sämst över hela perioden 1996-2020, men efter 2005 har totalfaktorproduktiviteten varit negativ under större delen av tiden. Rapportens tabell anger för totalfaktorproduktiviteten i svensk byggsektor minus 1,40 för 2011-2015 och minus 0,96 för 2016-2020. Nederländerna sticker ut åt andra hållet, med 2,27 för förädlingsvärde per timme under 2016-2020 ^[1]. Att två seriösa källor landar olika för Sverige säger något om hur svårt det är att mäta produktivitet i bygg. Båda källorna pekar på mätproblem, bland annat att prisindex har svårt att fånga kvalitetsförbättringar ^[1] ^[2].

Varför utvecklingen är så svag

SSB lyfter flera tänkbara förklaringar. En är att ökad användning av prefabricerade element gör att produktivitetsvinsterna räknas till byggvaruindustrin snarare än till byggnäringen. När SSB i stället mätte hela värdekedjan, inklusive byggvaruindustri, handel, konsulter och uthyrning, låg indexet på 101,6 år 2016 jämfört med 100 år 2000, alltså svag tillväxt i stället för fall ^[2].

Den svenska forskningsrapporten pekar på investeringarnas sammansättning. Enligt EU KLEMS har IT-relaterat kapital ökat mindre i svensk byggsektor än i alla de andra länder som undersöktes, medan Sverige har satsat relativt mycket på immateriellt kapital och annat kapital ^[1]. Rapporten citerar också uppgiften att byggbranschen anses vara en av de minst digitaliserade branscherna ^[1].

Vad som enligt studierna kan vända trenden

Nederländerna används i rapporten som exempel. När 40 procent av byggföretagen uppgav arbetskraftsbrist, jämfört med 25 procent i resten av ekonomin, satsade företagen på nya maskiner, robotar och digitalisering ^[1]. Rapporten sammanfattar också en internationell enkät från RICS där branschföreträdare rangordnade åtgärder för högre produktivitet. Kompetensutveckling kom först, ökade investeringar i data och digitalisering kom tvåa och bättre inköp, upphandling och hantering av leveranskedjan kom trea ^[1]. McKinsey Global Institute bedömde 2017 att sektorns produktivitet skulle kunna öka med upp till 60 procent om sju identifierade förbättringsområden fick bred spridning, enligt rapportens återgivning ^[1].

Vad det betyder för marginalen

Branschstatistik mäter hela sektorn, men marginalen avgörs i varje enskilt företag. Ett rimligt sätt att läsa siffrorna är att det inte räcker med att produktionen på arbetsplatsen blir effektivare, eftersom en stor del av kostnaden ligger före och runt själva byggandet: kalkyl, anbud, inköp och administration. Det är också där digitala verktyg har lättast att få fäste, eftersom arbetet till stor del handlar om att läsa, sortera och sammanställa dokument. Om den delen av verksamheten kräver färre timmar per vunnet uppdrag påverkar det overheaden direkt, oavsett hur produktiviteten på bygget utvecklas.

Ett konkret exempel är bevakningen av offentliga upphandlingar. Att sålla bland nya annonser och läsa igenom förfrågningsunderlag för att avgöra om ett anbud är värt att räkna på tar tjänstemannatimmar, och en del av den tiden går rimligen åt till upphandlingar som till slut väljs bort. Kan det arbetet kortas ned frigörs tid till kalkylen och anbuden som faktiskt har chans att vinnas. Det är den typen av arbete som ReBid är byggt för att underlätta, och det är ett av flera sätt att låta tjänstemannasidan bidra till den produktivitetsutveckling som branschen som helhet saknar.