Vad konkurrensen om offentliga byggjobb kostar företagen

I snitt räknar nästan fem företag på varje offentlig upphandling av anläggningsarbete i Sverige, men oftast vinner bara ett ^[1]. Statistik från Sverige, Finland, Norge och EU visar hur stor kostnaden för förlorade anbud kan bli och varför den till slut hamnar i marginalen.

2026-10-30 · Anbud och upphandling

4,7anbud i snitt per upphandling av anläggningsarbete i Sverige 2024 ^[1]

Nästan 1 av 5svenska upphandlingar fick bara ett enda anbud 2024 ^[1]

15 %lägre upphandlingskostnad med två eller fler anbudsgivare i stället för en, Finland 2017 till 2025 ^[4]

48 000 eurosamlad kostnad för en typisk byggentreprenadupphandling enligt EU:s utvärdering 2011, varav 5 300 euro per anbud ^[5]

Byggföretag som arbetar mot offentlig sektor betalar för konkurrensen på två sätt. Dels genom priset, som pressas när många räknar på samma jobb. Dels genom kalkyltimmarna som läggs på anbud som aldrig leder till kontrakt. Den andra kostnaden syns sällan i någon resultatrapport, men statistiken från Sverige, Finland, Norge och EU ger en ganska tydlig bild av hur stor den kan vara.

Hur många räknar på samma jobb?

År 2024 annonserades 17 575 offentliga upphandlingar i Sverige, och ungefär en av fyra avsåg anläggningsarbete ^[1]. I genomsnitt kom det in 4,6 anbud per upphandling, en tydlig nedgång från 5,9 året innan ^[1]. I CPV-gruppen anläggningsarbete, där byggentreprenaderna ingår, var snittet 4,7 anbud 2024, och sedan 2021 har det rört sig mellan 4,0 och 5,1 ^[1]. Upphandlingar av arkitekt-, bygg- och ingenjörstjänster drog fler anbud, 7,3 i snitt samma år ^[1].

Genomsnittet döljer en stor spridning. Det vanligaste antalet anbud är två och medianen är tre, samtidigt som nästan var femte upphandling bara får ett enda anbud. Den andelen har legat kring 20 procent i flera år ^[1].

Sverige, Norge och Finland i samma bild

Europeiska kommissionen mäter andelen kontrakt som tilldelas efter bara ett anbud. För Sverige var den 27 procent 2024, att jämföra med 28 procent i EU-snittet ^[2]. Norge låg på 19 procent samma år, mot 27 procent i snittet för EES ^[3]. Kommissionens mått bygger på andra data och avgränsningar än Upphandlingsmyndighetens, så procentsatserna går inte att jämföra rakt av. Båda pekar ändå åt samma håll: en betydande del av de offentliga kontrakten avgörs utan någon egentlig konkurrens.

I Finland har Konkurrens- och konsumentverket (KKV) undersökt vad det betyder i pengar. I ett arbetspapper från 2026, som bygger på finska upphandlingsdata från 2017 till 2025, är två eller fler anbudsgivare i stället för en förknippat med 15 procent lägre upphandlingskostnad. I upphandlingar med en enda anbudsgivare skulle ytterligare en anbudsgivare kunna sänka kostnaden med 9 procent ^[4]. Verket uppskattar att fler anbudsgivare skulle kunna ge årliga besparingar på 144 till 176 miljoner euro ^[4].

Vad ett anbud kostar att ta fram

Den mest detaljerade europeiska genomgången av kostnaderna är fortfarande kommissionens utvärdering av upphandlingsdirektiven från 2011, med underlag från PwC, London Economics och Ecorys ^[5]. Där beräknas en byggentreprenadupphandling kosta den upphandlande myndigheten omkring 7 200 euro och varje anbudsgivare omkring 5 300 euro per anbud. Med i snitt 7,8 anbud per byggentreprenad blev den samlade kostnaden ungefär 48 000 euro per upphandling ^[5]. Sett över alla typer av upphandlingar bar leverantörerna 75 procent av kostnaden, och kommissionen bedömde att den på sikt hamnar i anbudspriserna eller i de vinnande företagens marginaler ^[5]. Ett förfarande tog i genomsnitt 108 dagar ^[5].

Beloppen speglar kostnadsläget för drygt femton år sedan och bör läsas som en storleksordning snarare än som dagens pris. Poängen ligger i fördelningen: det mesta av kostnaden för konkurrensen bärs av företagen som lämnar anbud, inte av den som köper.

Vad det betyder för marginalen

Enligt Upphandlingsmyndigheten leder nära fyra av tio inkomna anbud till avtal, och vinstfrekvensen ligger på 36 till 40 procent oavsett företagsstorlek ^[1]. Siffran omfattar även ramavtal där flera leverantörer kan antas, så för en enskild byggentreprenad med fyra eller fem anbudsgivare är chansen sannolikt lägre. Ett rimligt sätt att resonera är att varje vunnet kontrakt får bära kostnaden för ett eller flera anbud som inte gick hem. Kalkyltid som läggs på upphandlingar där företaget har små möjligheter att vinna blir då en belastning på marginalen i de projekt som faktiskt vinns.

Statistiken pekar samtidigt på en möjlighet. När nästan var femte upphandling bara får ett anbud finns det sannolikt jobb där konkurrensen är svagare än många tror. Att hitta dem handlar mer om att se fler upphandlingar tidigt än om att räkna på fler.

Färre timmar på att sålla

En stor del av anbudskostnaden sitter i tjänstemannatimmar innan kalkylen ens har börjat: att hitta rätt upphandlingar, läsa förfrågningsunderlag och avgöra om jobbet är värt att räkna på. Ju tidigare ett företag kan säga nej till fel jobb, desto mer tid finns kvar för de anbud där chansen att vinna och marginalen ser bäst ut. Det är den delen av arbetet som ReBid är tänkt att korta, så att mer av tiden kan läggas på själva kalkylen.