← Insikter Marginaler och effektivitet

En svensk kartläggning visar hur stor del av byggprojektets kostnad som inte tillför något värde

När forskare kartlade svenska byggprojekt inom Sveriges Byggindustriers FoU-Väst bedömde de att 30 till 35 procent av produktionskostnaden gick till arbete som inte tillförde kunden något värde [1]. En del av det fanns ute på byggplatsen, men mycket låg på tjänstemannasidan, i anbudsarbete, dokumentation och arbetsledning. Studien är tjugo år gammal, och Boverket räknar fortfarande med att fel och brister kostar tiotals miljarder kronor om året [2][3].

2026-11-11 · Marginaler och effektivitet

30 till 35 %av produktionskostnaden bedömdes vara slöseri i den svenska kartläggningen från 2005 [1]
2,14 %av kontraktsvärdet kostade anbudsprocessen i ett bostadsprojekt på 175 miljoner kronor, varav cirka två tredjedelar var förlorade anbud [1]
17,7 %av byggarbetsledarnas arbetstid klassades som slöseri, mest förflyttningar och kontroller [1]
59 till 73 mdr krper år i direkta kostnader för fel, brister och skador enligt Boverket, räknat på 2016 års volymer [2]

En tredjedel som ingen har beställt

Rapporten Slöseri i byggprojekt gavs ut i oktober 2005 av FoU-Väst, ett utskott inom Sveriges Byggindustrier, och togs fram i samverkan med Centrum för Management i Byggsektorn, ett samarbete mellan Chalmers och bygg- och fastighetssektorn. Bland de medverkande byggföretagen fanns NCC [1]. Författarna Per-Erik Josephson och Lasse Saukkoriipi definierade slöseri som arbetsmoment och arbetsuppgifter som utförs utan att tillföra kunden något värde. Vid inledande seminarier pekade deltagarna ut 750 aktiviteter eller dokument som de uppfattade som värdelösa, och de prioriterade områdena kartlades sedan genom direkta observationer, intervjuer och genomgång av projektdokumentation [1].

Resultatet blev att slöseriet låg i storleksordningen 30 till 35 procent av projektets produktionskostnad. Fel och kontroller stod för mer än 10 procent, resursanvändning som väntan, stillastående maskiner och materialspill för mer än 10 procent, och hälsa och säkerhet för omkring 12 procent. Den fjärde gruppen, system och strukturer, där upphandling och dokumentation ingår, motsvarade omkring 5 procent. Författarna bedömde att just den gruppen var den mest underskattade i kartläggningen [1]. De föreslog att branschen på sikt borde sikta på att halvera produktionskostnaden och såg en minskning med en tredjedel som ett realistiskt långsiktigt mål med dåvarande arbetssätt [1].

Slöseri även i arbetsledningen

Kartläggningen följde inte bara yrkesarbetare. I en studie av byggarbetsledares arbetsdag från slutet av 1990-talet gick 33 procent av tiden till möten som inte var planerade. Sex aktiviteter klassades som rent slöseri och utgjorde tillsammans 17,7 procent av arbetstiden, bland annat förflyttningar inom och utanför arbetsplatsen (sammanlagt 9,3 procent), kontroll av eget arbete (3,7 procent) och akut problemlösning (2,3 procent) [1]. Om bilden gällde alla entreprenörers tjänstemän motsvarade det enligt författarna omkring 1 procent av projektets produktionskostnad [1].

I det bostadsprojekt där yrkesarbetarna följdes gick det i genomsnitt en tjänsteman på plats per 4,5 yrkesarbetare, och det direkt värdeökande arbetet utgjorde 17,5 procent av yrkesarbetarnas tid [1]. Projekteringen kostade upp emot 5 procent av produktionskostnaden, och hos de arkitekter och konsulter som följdes förekom avbrott, väntan och omarbete [1]. Siffrorna är hämtade från enskilda projekt och ska läsas som exempel, inte som genomsnitt för branschen.

Anbudet som bara en kan vinna

Det tydligaste exemplet på slöseri på tjänstemannasidan gällde anbudsarbetet. Forskarna följde upphandlingen av en totalentreprenad för bostäder på 175 miljoner kronor och identifierade 588 företag som på något sätt deltog i anbudsprocessen. Sammanlagt lades 8 282 timmar ned, och den totala kostnaden blev 3,78 miljoner kronor, eller 2,14 procent av kontraktets värde [1]. Kostnaderna för de vinnande företagen motsvarade 0,76 procent, vilket innebar att omkring 1,4 procent av kontraktsvärdet, eller cirka 65 procent av anbudskostnaden, kunde betraktas som slöseri [1]. Författarna bedömde att kostnaden sannolikt är högre i små och medelstora projekt, eftersom tidsåtgången inte minskar i takt med projektets storlek [1]. Vi har tidigare skrivit om en dansk kartläggning av vad anbuden kostar, som pekar åt samma håll.

Underlagen i sig drev också på arbetet. En arbetschef på ett golvläggningsföretag berättade att ett anbudsunderlag på 80 sidor bara innehöll fem sidor som berörde företaget, men att allt ändå måste läsas för att inget skulle missas [1]. En byggentreprenör som listade alla dokument företaget kom i kontakt med i ett projekt hittade 121 dokumenttyper, varav 18 bedömdes ge liten nytta [1].

Fel och brister kostar fortfarande miljarder

Boverket gjorde 2018 en egen kartläggning av fel, brister och skador, med bland annat 822 enkätsvar och 17 djupintervjuer. Myndigheten uppskattade de direkta kostnaderna för åtgärder och ineffektiv resursanvändning till 59 till 73 miljarder kronor per år, räknat på 2016 års produktionsvolymer, och upp till 83 till 111 miljarder kronor om indirekta följdeffekter räknas med [2]. De dominerande orsakerna var enligt rapporten tidsbrist och bristande kompetens eller resurser inom den egna organisationen, både i planering och projektering och i produktionen [2]. I en delrapport 2026 utgår Boverket fortfarande från kostnaden 111 miljarder kronor per år [3].

Josephson och Saukkoriipi gjorde också en iakttagelse som är värd att stanna vid. När fyra erfarna personer gick igenom omkring 200 dyra fel som upptäckts sent och föreslog hur de kunde ha upptäckts tidigare blev resultatet 512 förslag. Samtliga innebar utökade stödprocesser, och inget förslag innebar en förenklad process [1]. Förbättringsarbete tenderade alltså att lägga till administration snarare än att ta bort den.

Tid som kan läggas där den gör nytta

Kartläggningen är tjugo år gammal, och mycket har förändrats sedan dess. Procentsatserna bör därför läsas som storleksordningar. Huvudpoängen ser ändå ut att hålla: en stor del av slöseriet syns inte i projektredovisningen, och en del av det finns i kontoret snarare än på byggplatsen. Om tidsbrist är en av de viktigaste orsakerna till fel, vilket Boverket fann, blir varje timme som frigörs i kalkyl och anbud mer än en besparing. Den kan läggas på planering och genomgång av de projekt som faktiskt vinns. Att sålla bort upphandlingar som inte passar och snabbare hitta det som är relevant i ett underlag är två konkreta ställen att börja, och det är också den delen av arbetet som ReBid är byggt för att korta.

Dela artikelnLinkedInFacebookE-post

Boka demo

Utvecklat i Stockholm.

Se vilka jobb ReBid hittar åt er.

30 minuter. Vi lägger in er profil i förväg och visar era matchningar på riktigt.

Boka demo